Fåraherden Blondinberra och hennes skock

Jag har själv knappt varit inne på blondinbellas blogg.
Läser i allmänhet inte bloggar, och i synnerhet inte hjärndöda så kallade modebloggar. Därmed har jag egentligen ingen större uppfattning om hur blondinbella skriver eller är som person, utöver att hon tydligen föraktar folk som klär sig i mjukisbyxor medan hon samtidigt hävdar att hon vill stötta osäkra, unga tjejer. (Matematik som inte går ihop)

Hur som helst, det jag skulle komma till är:
Bella är inte problemet. Hennes blogg är inte problemet. Hon är inte ensam, och sådana som hon kommer alltid finnas. Människor med mycket trång världsbild, total brist på empati och pappor med för stora plånböcker. Och det är ingenting konstigt med det, ingenting nytt eller unikt heller för den delen.


Nej, det som i själva verket skrämmer mig är de 300 000 personer som varje vecka går in på hennes blogg för att läsa skiten. Att ca 300 000 personer i Sverige har ett så olidligt meningslöst liv att de finner glädje i att läsa om en bortskämd sjuttonåring som dricker latte och köper precis likadana kläder som alla andra självutsedda modeexperter i alla andra modebloggar.
Det, mina vänner, är skrämmande om något. Det är vad vi borde förfasas över och försöka finna en lösning på. För i mina ögon är det lite av ett samhällsproblem. Vilka är det egentligen som skall styra vår värld i framtiden? Om detta fenomen förökar sig, vilket tyvärr även intelligensbefriade personer har rätt till, kan de snart ha mångdubblats vilket kan komma att innebära förödande konsekvenser för vårt land.
Kan det verkligen vara så illa att framtidens svenska samhälle kommer bestå av nio miljoner hjärndöda får och deras gudinna som genast vänder dem ryggen om de skulle råka köpa fel väska?


Jag hoppas verkligen att bella och hennes harem, liksom kläderna de bär, endast är en dagslända som inom kort kommer vara lika överspelade och föraktade som - låt oss säga - jackan från i fjol?

Till sist vill jag bara be om ursäkt för att jag trots allt vek ner mig och bröt mitt löfte att aldrig på något sätt riskera att vara en bidragande faktor till att någon får nys om vem Blondinbella är, eller att hennes blogg existerar.
Förlåt mig.


nyhet: Cd-skiva för döva och röststyrd mobil för stumma.

Dessa två idéer kom till mig alldeles osökt när jag tidigare ikväll drabbades av genomskinligt-presentpapper-incidenten.
För finns det presentpapper för blinda människor är det inte mer än rätt att vi tillgodoser även dövas och stummas behov i form av cd-skivor och mobiltelefoner för just dessa människor.
Jag tror det kan slå.

presentpapper för blinda.

Häromdagen skulle jag köpa presentpapper att slå in julklappar med. I godan ro knatade jag in på akademibokhandeln och fick snabbt syn på en rulle som föll mig i smaken. Den var lite silvrig och julig med stjärnor och lite snöflingor på. Sådär riktigt mysigt och glittrigt harmoniskt som riktigt julpapper ska vara.
Så jag slog till.
Väl hemma gjorde jag den förbryllande upptäckten att pappret var genomskinligt. Borta var mitt silver och min vilda snöstorm späckad med stjärnor. Kvar fanns bara en rulle gladpack med några vita prickar utslängda lite här och där. Vem fan slår in julklappar i genomskinligt papper?
Och inte stod det ett ord om det på etiketten.
Ikväll gjorde jag mig så redo att införskaffa nytt papper. Jag valde ut ett i heltäckande lila. Inga förvillande mönster eller korrupta stjärnor som skulle kunna lura mig i fördärvet. Nöjd och glad åkte jag sedan hemåt. För att i hemmets lugna vrå mötas av ingenting mindre än - transparent lila presentpapper!

Vad är oddsen för detta? Att två gånger på raken lyckas få med sig genomskinligt papper, när det egentligen inte ens borde existera presentpapper man kan SE rakt igenom. Synnerligen dumt, tycker åtminstone jag.
Den enda vettiga förklaringen måste vara att jag helt enkelt råkat leta mig in bland det enorma utbudet av presentpapper för blinda.

Nu ska vi rädda världen och jag kopierar mig själv av ren lathet.

Jag har kommit på en jävligt bra idé för hur vi ska rädda jorden och bli kvitt de här sanslösa köerna som alla efterblivna bilägare envisas med att trängas i dag ut och dag in.

En lösning jag funderade på var att helt enkelt utrota alla som är tillräckligt korkade att bidra till detta genom att vägra åka buss eller tåg. Eller kanske ge dem någon form av utbildning i ämnet "mänsklighetens undergång". Men jag kom snabbt fram till att detta vore lönlöst. Idioti föder idioti sägs det ju, och snart axlar deras avkommor uppdraget att förstöra jorden. Därför krävdes en bestående lösning, vilken följer nedan:

* Höj trängselskatten, säger jag. Ja, höj den bara, fega inte. Minst en 50-lapp per passage och ingen jävla maxgräns på 60 kronor. 60 kronor stoppar ingen bilförare och det stoppar definitivt inte växthuseffekten. Inte ens jag som är en fattig stackare blir stoppad av 60 ynka spänn. Och låt för bövelen även riksdagsledamoterna betala. De kan gott ha dubbel avgift, förresten. Föregå med gott exempel.

* Lägg inte pengarna som tjänas in på att bygga någon äcklig väg, det bidrar bara till ännu fler köer under byggperioden, som i den här staden lär sträcka sig över en 7-8 år. Lägg istället förtjänsterna på kollektivtrafiken. Gratis kollektivtrafik, fler avgångar och någon form av obligatorisk kurs i folkvett till chaufförerna. Den skulle jag kunna hålla i förresten. Jag skulle kunna göra det gratis. Om jag någonsin i framtiden sedan skulle stöta på en vettigt funtad busschaufför vore det värt det.

Om detta inte hjälper, och pengarna inte räcker till för att göra de förändringar på kollektivtrafiken som krävs- höj då för bövelen trängselskatten ännu mer.
De som verkligen inte klarar sig utan bilen i jobbet eller av någon annan dödsviktig anledning inte kan åka kollektivt skall helt enkelt få bidrag för detta. Inte bidrag från staten, nej från sin arbetsgivare givetvis. Jobbar man för en snåljåp som inte bidrar med tjänstebil skall man ha rätt att kräva ersättning för alla de omkostnader man drar på sig i samband med detta.

Inga orimliga krav, eller hur? Alla som har bil i dagens läge har råd med en extra hundring någon gång ibland, men ingen kommer vilja betala i onödan. Likamed ingen åker bil i onödan.
Sådärja, problemet löst. Ni kan tacka mig sen.

ps. Det är inte endast av ren lathet jag copycatat mig själv, utan helt enkelt för att jag anser mig vara briljant i mina stunder. Förtjänar Skilda Världar en repris kan det knappast finnas någonting som inte är värt att återupplevas.

Prickarna förökar sig!

Såg ni intervjun med Anders Svensson nyss på SVT?
Förut hade Anders en prick på näsan:
http://www.dalang.lidkoping.se/dait/artiklar/Image2.jpg
Nu har han plötsligt två.
Ett faktum långt mer intressant än vad han åstadkom på planen ikväll. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslaget/article1304011.ab 

Det är faktiskt väldigt roligt att han odlar prickar på näsan. Snart har han fler prickar än antalet mål han gjort sedan VM 2002.

Var är moralen?

Förr handlade det om huruvida det var moraliskt korrekt att göra abort eller ej.
Nuförtiden erbjuder dagens teknik en uppsjö av valmöjligheter gällande graviditet och eventuellt barnafödande. För det räcker inte bara med att antingen vilja ha barn eller ej. Nej, man skall nödvändigtvis ta reda på att det är ett vackert, friskt och perfekt barn också. Ingenting annat duger i dagens samhälle, där man måste vara top of the top för att räknas.

Genom så kallat nupp-test
http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1280033.ab kan man få en halvosäker diagnos, och skall utifrån detta ta ställning till om man vill låta sitt eventuellt felaktiga barn leva, eller om man väljer att döda det. Visserligen skall man efter nupp-testet erbjudas fostervattensprov, men redan där ökar risken för missfall markant, så då kan man väl lika gärna göra abort på en gång, för att förebygga problemen så att säga.

Karin Nilsson anser att det bör vara en självklarhet att alla gravida kvinnor erbjuds ett nupp-test. Detta får mig att undra vad Karin själv hade gjort om det visat sig att hennes Matilda hade haft tendenser till kromosomrubbning när hon låg i magen? Skulle abort genast varit en självklarhet? Skulle det svåraste beslutet en kvinna någonsin kan ställas inför plötsligt bli lätt? Bara för att fostret i fråga råkar riskera att inte bli perfekt, enligt normen för vad som är en perfekt människa?

I mina öron låter detta kusligt bekant. Jag har för mig att en man vid namn Adolf Hitler resonerade likadant kring 1940. Då raderades de "felaktiga" människorna skoningslöst ut. Bögar, enäggstvillingar, mongon och övriga utvecklingsstörda.  Alla gick de samma grymma öde till mötes av en enda enkel anledning: De var inte perfekta, utifrån normen sett. Den norm som samhället, som i detta fall styrdes av Hitler, satt upp.

Då hette det massmord och tortyr. Idag är det plötsligt någonting folk anser borde vara en del av den offentliga vården. Vad är egentligen skillnaden? Att nutidens missfoster inte syns? Att de raderas ut redan innan de fått en chans, så det blir lättare att sopa allting under mattan, som om de aldrig ens existerat? 
Vad rättfärdigar att idag, ca 70 år senare, begå massmord på samma grunder bara för att offren inte syns för allmänhenten?
Och vad hände egentligen med moralen?

Vad Christer Aggett skall genomgå.

http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1255307.ab 

Den 32-årige hivmannen som satt på 16 stycken tjejer i 14-15-årsåldern har funnits skyldig för två fall av grov misshandel, 13 fall av försök till grov misshandel, sex fall av grovt sexuellt utnyttjande av underårig, ett fall av ringa narkotikabrott samt två fall av olovlig körning, grovt brott. Utöver våldsbrotten har han alltså medvetet riskerat de unga flickornas liv genom att eventuellt smitta dem med HIV.

Nu skall Christer Aggett genomgå en rättspsykiatrisk undersökning innan han döms. Personligen tycker jag detta verkar väl mesigt med tanke på vilken sorts människa vi har att göra med här, och har därför några egna förslag på vad Christer Aggett bör genomgå.
Dessa är mina önskemål till morgondagens tidningsrubriker kring fallet:


Hivmannen fälls för sex med unga
- ska genomgå livslång tortyr

Hivmannen fälls för sex med unga
- ska genomgå kastrering

Hivmannen fälls för sex med unga
- ska genomgå amputering av överflödiga lemmar

Hivmannen fälls för sex med unga
- ska bakbunden placeras i verkstad tillsammans med offrens fäder, bröder och pojkvänner

Hivmannen fälls för sex med unga
- ska genomgå syraattack

Hivmannen fälls för sex med unga
- ska genomgå häxbål

Detta var vad jag hade att komma med för tillfället., men ytterligare förslag är välkomna.
Minns att ju fler vi är desto större chans har vi att påverka!


Världens bästa mamma!

Varför min mamma är världens bästa:

*  Hon har både knullat, supit och kissat på sig i TV, och uppmärksamhet är ju någonting man aldrig kan få för mycket av.

* Hon är väldigt spontan och ombytlig, så det blir aldrig tråkigt hemma. T.ex. vill hon ena dagen bli feminist och startar ett politiskt parti, för att nästa dag springa och operera tuttarna ännu större, trots att hon veckan innan förklarat att hon aldrig mer tänker operera sig. Ibland vill hon även bli artist, men när inte det känns tillräckligt spännande satsar hon på att bli porrstjärna. Det är full fart med andra ord!

* Jag har inte bara levt med en pappa i mitt liv, utan säkert 20 stycken. Det blir många manliga förebilder, vilket är jättebra för barn. Den killen hon har för tillfället har hon dessutom gjort slut och blivit tillsammans med kanske 10 gånger. Han är verkligen jätteschysst, dessutom verkar han inte veta om att jag har en syster, så då blir det säkert fler julklappar till mig. Ja, julen om ett par år alltså. Denna jul kommer han spendera i fängelset.


* Alla män i hela Sverige, och många i andra länder, har sett henne naken och fantiserar säkert om henne ibland när de runkar. Detta gör att jag känner mig stolt över min mamma, som är så populär hos det motsatta könet. Det ger både henne och mig status tror jag.

* Trots att min syster hotade med att säga upp kontakten fortsatte mamma vika ut sig, operera sig, gå på dejt med Daniel Nyhlén och annat skoj. Detta tycker jag visar på självständighet och styrka. Min mamma går sin egen väg, och skiter i att min tjuriga syster numera inte vill ha med henne att göra.

* Det högsta målet hon har i sitt liv är att med hjälp av kirurgi skaffa sig en perfekt kropp, så att slutligen alla människor skall tycka hon är det sexigaste som finns. Hon har höga mål, och det gillar jag.

* Sist men inte minst följer hon även med mig till skolan ibland för att hjälpa.


Kort sagt: Min mamma är verkligen unik, och jag är stolt över att vara son till Världens bästa mamma!

ps. Läs mer om min mamma här:

http://www.expressen.se/Fredag/1.926823/jag-vill-ha-fyra-barn


Att det ska vara så jävla svårt.

Hej SL!
Jag är en trogen resenär som sedan flera år tillbaks köpt månadskort och på ett någorlunda hederligt sätt brukat era tjänster. Visserligen åker jag på reducerat pris trots att jag är 22 år, men jag hoppas ni kan se mellan fingrarna på detta för denna gång. Jag har nämligen ett mycket viktigare ärende än så, och då ska väl inte en ynka halvplankning få komma emellan? Dessutom har jag ett skitjobb där jag tjänar samhället och håller rent från drägg på era t-baneperronger, så jag tycker nog jag gjort mig förtjänt av lite extra förmåner.

Hur som helst. Det jag nu tänkte be er om är av betydligt större vikt än denna lilla petitess. Jag, och många med mig, skulle se det som en naturlig del av er service om ni kunde tillhandahålla någon form av ordningsregler i tunnelbanan. Och då menar jag inte skyltar med överkryssade mobiltelefoner som inte gäller, eller att man ska stå innanför den gula linjen när man åker rulltrappa. Nej, det jag längtar efter är någon som kan slå näven i bordet gällande alla puckon som inte känner till de oskriva lagarna gällande resande med kollektivtrafik. Med anledning av detta överskott på lantisar, egon och vanliga hederliga idioter föreslår jag att ni omgående inför följande förbudsskyltar:

På utsidan av t-banedörrarna:
Stå inte mitt framför dörrarna när ni ska kliva på. Stå vid sidan om. Flytta er tre decimeter åt sidan och låt de som ska kliva av göra det innan ni tränger er på. Ni har säkert jättebråttom och är mycket viktigare än alla andra, det tvivlar vi inte på, men detta kommer i längden underlätta även för er själva. Ju fler som lyckas komma av utan någon som står i vägen, desto fler hinner komma på. Och om ni mot all förmodan ändå skulle bli kvar på perrongen endast pga den enkla anledningen att ni följde denna anvisning, så lovar vi att nästa tåg kommer inom max 10 minuter. Så visa för i helvete lite hänsyn nu.

Vid rulltrappan:
Är du läskunnig? Kan du höger och vänster? Då så.
Här kommer nu en enkel anvisning för alla er som svarade ja på föregående frågor: Denna rulltrappa består av två "filer". En högerfil, där man står still och latar sig om man är rädd att förbränna alltför många kalorier på väg hem från 8 timmars degande framför en dator, och en vänsterfil där man helt enkelt beter sig som en normalt fungerande människa och går upp för trappan. Vi lovar, det fungerar faktiskt alldeles utmärkt att promenera uppför rulltrappan trots att den rör sig. Och tro det eller ej, men många väljer faktiskt det alternativet. Är du inte en utav dessa, utan föredrar att svettas på ett gym för tusentals kronor om året istället för att enkelt förbränna ditt överskottsfläsk med simpel vardagsmotion, så ber vi dig vänligt men bestämt att helt enkelt stå till höger.

På insidan av t-banedörrarna:
Om du nödvändigtvis måste ha med dig en barnvagn på tunnelbanan, se då för i helvete till att stå intill denna under hela resan så du snabbt kan flytta den när folk skall av och på tåget. Bäst vore förstås om ni lämnade vagnen hemma, men det vore väl att ta för stor hänsyn till er omgivning, så det ska vi inte försöka kräva. Så länge ni bara kan se till att hålla er ur vägen så alla normala, betalade resenärer slipper maka på sig för era små snålåkare som inte betalar en spänn trots att de tar upp tredubbel plats.

På bussen:
Finns det en ledig dubbelplats, sitt där. Det finns ingen på den här bussen som vill ha en svettig främling i knät. Speciellt inte om det faktiskt finns lediga platser. Är du tjock eller bara gillar att sära på benen när du sitter ner ber vi dig vänligen att i största möjliga mån stå upp för att spara platser åt de resenärer som kan sitta normalt, så att så många som möjligt får plats om bussen blir full. Alternativt att ni bantar eller lär er knipa ihop knäna.

Detta var nog allting jag hade att säga för denna gång. Ser med glädje fram emot den dagen då dessa skyltar blir standard i våra t-banor och bussar.

Väl mött 
NH

Men sluta knulla då för i helvete!

I Aftonbladet kan man idag läsa om det förunderliga med att endast 4160 kvinnor vaccinerat sig mot livmoderhalscancer sedan vaccinet kom ut på marknaden för ungefär ett år sedan.
http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1220760.ab

Man tror att den låga siffran kan bero på det höga priset (1800 kr) eller den dåliga upplysningen bland ungdomar. För vaccinet är nämligen riktat till yngre människor. Eller närmare bestämt tjejer som haft max fyra sexpartners, men helst inga alls. Tillhör man den gruppen skyddar nämligen vaccinet till 70%. Hör och häpna mina vänner - 70%!
Har man däremot passerat siffran fyra, eller är äldre än 16 år, så kan man inte räkna med några underverk. Då är man kasserad, förbi. Man kan lika gärna gå och amputera livmodern med en gång. 

Personligen tror jag faktiskt inte den låga siffran beror på att vi inte tycker våra liv är värda 1800 spänn. Faktum är att jag helt enkelt knappt tror det existerar några tjejer med lägre antal sexpartners än fyra i dagens Stockholm. Det kanske låter cyniskt, men är nog inte särskilt långt ifrån sanningen. Nu för tiden, med allt jämställdhetstjaffs om att även tjejer skall ha rätt att knulla så mycket de vill, har alla, inklusive jag själv i viss mån, blivit såna jävla slampor.
Därför tror jag hoppet är ute för de flesta. Och just därför har endast de 4160 oskuldsfulla kvinnor vi har kvar i den här staden tagit vaccinet.

Skulle det dock vara så att det finns några till som fortfarande tillhör målgruppen för denna livförsäkring men ännu inte tagit den, skulle jag vilja klargöra en sak för er:
Alldeles uppenbart är det ju att sexuella aktiviteter har något samband med framkallandet av denna sjukdom. Jag har inte orkat forska kring huruvida antalet sexpartners påverkar sjukdomens uppkomst, eller om utvecklingen beror på respektive sexpartners hygien och hälsa, men en sak är däremot säkert:
Det existerar inte en enda nunna i hela världen som har, eller har haft, livmoderhalscancer.
Detta, om något, borde väl säga alla er lösaktiga småbrudar en hel del.

Så:
Vill ni på bästa sätt undvika att drabbas av denna sjukdom, som faktiskt är den näst vanligaste cancersorten hos kvinnor i Sverige, och inte tänker förlita er på ett vaccin som hjälper till ynka 70%, så har jag bara ett råd att ge er:
Sluta för i helvete att knulla runt så jävla mycket!


Vad gör man då?

Tomheten är total. Det ekar inom mig. Och jag vet faktiskt knappt vad jag ska skriva.
Vid några få tillfällen i mitt liv har jag varit tom. Upplevt den totala maktlösheten det innebär när det enda som aldrig sviker i vanliga fall plötsligt överger mig.
Orden.
Språket.
Förmågan att uttrycka mig på papper, eller för den delen med ett tangentbord.
Men så ibland slår det till, och jag sitter plötsligt där, hjälplös som en vingklippt fågel.
Den första gången mina krafter övergav mig var när jag som 16-åring förlorade min bästa vän, min lagkamrat och kompanjon. Ponnyn Hiawatha. Det kan tyckas betydelselöst i en utomståendes ögon, men alla som någonsin varit där vet vad det kan innebära, hur mycket ett "simpelt djur" kan betyda för en ung flicka.
Den andra gången var jag 21 år, och förlorade så mycket mer än bara förmågan att kunna skriva om vad jag genomled. Jag startade denna blogg i samma veva, och gjorde ett försök, men kom som ni ser inte särskilt långt. Det var förra sommaren, när jag mer eller mindre ofrivlligt genomförde en abort, vilket är någonting jag aldrig någonsin kommer kunna förlåta mig själv för. Bara  försöka lära mig leva med, vilket är någonting jag ägnar mig åt nästan dagligen.

Och nu, för tredje gången av vad jag kan minnas, har det slagit till igen.
Denna gång är det den trygga bilden av en pålitlig fadersfigur som för sista gången slagits i spillror. Så länge har jag envist hållt fast vid hoppet om att allting någon gång kommer bli bra. Att det de senaste åren varit på bättringsvägen och att han faktiskt inte längre beter sig som förr.
Men så bryskt rycktes jag tillbaks till verkligheten, och denna gång värre än någonsin. Åtminstone för mig, i den situation jag är, där jag får ta konsekvenserna av hans handlande. Guppande i hans kölvatten, som en ledtråd kvarglömd på hans brottsplats.
Det är den ultimata förnedringen, det mest oförlåtliga sveket och den största av besvikelser.

Och för trejde gången i mitt liv finner jag mig själv mållös.

En piña colada och sedan bums i säng.

En stol, en dator, ett pyttelitet bord, en tv och en loftsäng. Det är allt. I övrigt fylls mitt temporära hem för tillfället av flyttkartonger, flyttkartonger, målarsaker och en och annan svart sopsäck. Onekligen mysigt, inte sant?
Jag som lovade mig själv att inte blogga. Det är idiotiskt. Slöseri med energi och ord.
Egentligen.
Tids nog skall orden spridas ändå, sanningen skall fram. Men inte här. Inte så simpelt. Jag gör det inte tillräckligt bra, och därför borde jag istället ägna mig åt det jag gör bäst. Så småningom får ni kanske se. Om jag lyckas.

Just nu orkar jag dock inte tänka så långt. En blaskig Mohito och en i det närmaste gudomlig Piña Colada har sagt sitt, och jag har en säng ovanför mitt huvud som väntar. Men trots att jag klev upp vid 7 imorse kan jag inte förmå mig att bli trött. Så jag bara sitter här och tvingar fram skit.

Just det. Jag skulle ju söka jobb.
Jag föddes inte med sångröst, så jag kan inte söka till idol.
Jag föddes inte med anorektiska gener, så Top Model är ingenting för mig.
Jag är inte bonde och inte ensam mamma, så inte heller där får jag utrymme.
Jag har alltid velat kunna dansa, men än så länge känns "So you think you can dance" vääldigt avlägset...
Jag är inget fetto, så jag är varken välkommen på Tjockholmen eller till Anna Skipper.
Jag kan inte heller laga mat, är inte händig. Kan inte operera djur eller människor, knulla i TV eller skämta om Agneta Sjödins könshår i "Parlamentet".
Som det ser ut nu verkar det ju inte finnas någonting jag kan söka, så man undrar ju vad som återstår för att få lite uppmärksamhet och ytlig bekräftelse nuförtiden.
Nej, jag får väl helt enkelt ta och skriva en bok istället.
Och sen bums i säng.

Typsnitt

Kan inte någon hjälpa mig byta typsnitt? Jag fattar inte hur man gör sånt på den här skitsidan. Jag blir tokig.
Man får ju cancer i ögonen av att läsa de här fyrkantiga bokstäverna.


Rånad.

Än en gång har vi blivit rånade. Bestulna på allt hopp.
För vilken gång i ordningen är omöjligt att säga. Det är någonting vi vant oss att leva med. Någonting vi växt upp med. Någonting som helt enkelt blivit vardagsmat för oss, så till den grad att man knappt orkar ifrågasätta det längre.
Det bara är såhär.
Ändå är det svårt att inte låta sig knäckas av det. Gång på gång på gång. Man lär sig aldrig hantera känslorna som väller över en varenda gång det blir så uppebart att det inte kommer ske någon förändring.
Och allra värst är det nog för de små.
Mina yngre syskon. 14 och 16 år. De som fortfarande bor hemma och måste leva med eländet dygnet runt.
Själv har jag flyttat hemifrån sedan länge, och får beskåda eländet på någorlunda tryggt avstånd. Ändå kan jag självklart inte släppa taget om misären. Jag kan inte lämna mina småsyskon i sticket, inte bara fly från allt det jag är så orolig för skall förinta dem.
Om bara de också kunnat fly. Om vi kunnat lämna allting bakom oss, tillsammans. Om det bara fanns en möjlighet för mig och mina fem syskon att slita oss fria från detta och tillsammans slicka våra sår i hopp om en framtid där detta vårat helvete blott lever kvar som ett smärtsamt minne.
Och visst, det skulle vi kunna göra. Det skulle vara en möjlighet, inte alls särskilt omöjligt eller svårt.
Om det bara inte vore för att rånaren i detta fall är vår pappa.

Att våldta eller våldtas.

Detta tycker jag är logik när den är som bäst.

http://aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,1126890,00.html


Läs. Begrunda. Fascineras.
Fem års väldtäkt = två år års fängelse.
Ett förstört liv = 150 000 kr.

Rättsväsendet har gjort det igen. Är det inte imponerande, så säg?


Besökare