blindo

ABORT.
Ordet skrämmer henne. Företeelsen väcker hennes förakt och gör henne illamående.
Det är en sista utväg. En sista, fasansfull utväg som bara bör tas till i yttersta extremfall, när ingenting annat kvarstår att göra. När det inte längre finns någon som helst vettig lösning. Då finns den ångestladdade utvägen.
ABORT.

Hur skulle hon kunna veta vad som var hennes egna beslut, när det stod så klart att han inte gav henne något alternativ? Uppenbara hot som bara leder till ökande ångest, större förvirring och tårar.
Gråt.
Gråt som aldrig tar slut. Hon gråter för allt.
För sin egen dumhet. För skammen. För hans situation och hans hårda ord.
Hon gråter för att hon egentligen inte vill ha ett barn, men hon gråter ännu mer vid tanken på att göra en abort.

Hon kan. Förutsättningarna finns eller går att ordna, hon behöver inte oroa sig. Barnet behöver inte fara illa, det vet hon, det kan hon ordna. Dock vet hon ju att han inte snackar skit. Det är inte lätt för honom, det är ingen möjlighet för honom att detta ska bli någonting bra.

Det finns ingen lösning på problemet, och hon bara gråter.