Livsbyte över ett test
Hon stirrade på det lilla blå strecket.
Hon stirrade, tittade igen, upprepade barnmorskans ord inne i huvudet.
Först mumlade den där kvinnan någonting hon aldrig kommer minnas, det enda hennes omtöcknade hjärna snappade upp var de tre orden som följde därefter:
"Du är gravid"
"Du är gravid"
"Du är gravid"
"Du är gravid"
"Du är gravid"
"Du är gravid"
Framför henne låg en liten vit bricka med två blå streck, tveklöst.
Tveklöst.
Ingen återvändo.
Nu ställdes allt på sin spets.
"Du är gravid"
Hon grät för sig själv, hon grät för honom. Hon grät för det andra blixtnedslaget, han som just vänt upp och ner på hennes liv. Hon grät för sina principer, hon grät för galenskapen. Hon grät ut alla de tankar och funderingar som var alltför komplicerade att ta itu med nu. De som ändå måste tas itu med, innan det är för sent. Det hon måste ta itu med, hur komplicerat det än må bli, hur svårt det än må bli. Hon har ingen annan att skylla, och ingen annan kan göra detta åt henne.
Oavsett vad som hände nu så skulle hennes liv aldrig mer bli sig likt.