Fåraherden Blondinberra och hennes skock

Jag har själv knappt varit inne på blondinbellas blogg.
Läser i allmänhet inte bloggar, och i synnerhet inte hjärndöda så kallade modebloggar. Därmed har jag egentligen ingen större uppfattning om hur blondinbella skriver eller är som person, utöver att hon tydligen föraktar folk som klär sig i mjukisbyxor medan hon samtidigt hävdar att hon vill stötta osäkra, unga tjejer. (Matematik som inte går ihop)

Hur som helst, det jag skulle komma till är:
Bella är inte problemet. Hennes blogg är inte problemet. Hon är inte ensam, och sådana som hon kommer alltid finnas. Människor med mycket trång världsbild, total brist på empati och pappor med för stora plånböcker. Och det är ingenting konstigt med det, ingenting nytt eller unikt heller för den delen.


Nej, det som i själva verket skrämmer mig är de 300 000 personer som varje vecka går in på hennes blogg för att läsa skiten. Att ca 300 000 personer i Sverige har ett så olidligt meningslöst liv att de finner glädje i att läsa om en bortskämd sjuttonåring som dricker latte och köper precis likadana kläder som alla andra självutsedda modeexperter i alla andra modebloggar.
Det, mina vänner, är skrämmande om något. Det är vad vi borde förfasas över och försöka finna en lösning på. För i mina ögon är det lite av ett samhällsproblem. Vilka är det egentligen som skall styra vår värld i framtiden? Om detta fenomen förökar sig, vilket tyvärr även intelligensbefriade personer har rätt till, kan de snart ha mångdubblats vilket kan komma att innebära förödande konsekvenser för vårt land.
Kan det verkligen vara så illa att framtidens svenska samhälle kommer bestå av nio miljoner hjärndöda får och deras gudinna som genast vänder dem ryggen om de skulle råka köpa fel väska?


Jag hoppas verkligen att bella och hennes harem, liksom kläderna de bär, endast är en dagslända som inom kort kommer vara lika överspelade och föraktade som - låt oss säga - jackan från i fjol?

Till sist vill jag bara be om ursäkt för att jag trots allt vek ner mig och bröt mitt löfte att aldrig på något sätt riskera att vara en bidragande faktor till att någon får nys om vem Blondinbella är, eller att hennes blogg existerar.
Förlåt mig.