Stjärnglans

Han dyker upp då och då, allt oftare. Han gör alla fel som de andra människorna gör. Han drar samma tråkiga skämt och ställer samma dumma frågor.
Men det gör ingenting.
För han är ändå han, och han har åstadkommit någonting som hon beundrar. Då spelar det inte längre särskilt stor roll att han egentligen är som alla andra. För det är ju hon också. Med det lilla undantaget att hon är totalt hänförd av e så sorglig och nergången människa som han.

Patetiskt... Men ack, så vackert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback