Var är moralen?
Förr handlade det om huruvida det var moraliskt korrekt att göra abort eller ej.
Nuförtiden erbjuder dagens teknik en uppsjö av valmöjligheter gällande graviditet och eventuellt barnafödande. För det räcker inte bara med att antingen vilja ha barn eller ej. Nej, man skall nödvändigtvis ta reda på att det är ett vackert, friskt och perfekt barn också. Ingenting annat duger i dagens samhälle, där man måste vara top of the top för att räknas.
Genom så kallat nupp-test http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1280033.ab kan man få en halvosäker diagnos, och skall utifrån detta ta ställning till om man vill låta sitt eventuellt felaktiga barn leva, eller om man väljer att döda det. Visserligen skall man efter nupp-testet erbjudas fostervattensprov, men redan där ökar risken för missfall markant, så då kan man väl lika gärna göra abort på en gång, för att förebygga problemen så att säga.
Karin Nilsson anser att det bör vara en självklarhet att alla gravida kvinnor erbjuds ett nupp-test. Detta får mig att undra vad Karin själv hade gjort om det visat sig att hennes Matilda hade haft tendenser till kromosomrubbning när hon låg i magen? Skulle abort genast varit en självklarhet? Skulle det svåraste beslutet en kvinna någonsin kan ställas inför plötsligt bli lätt? Bara för att fostret i fråga råkar riskera att inte bli perfekt, enligt normen för vad som är en perfekt människa?
I mina öron låter detta kusligt bekant. Jag har för mig att en man vid namn Adolf Hitler resonerade likadant kring 1940. Då raderades de "felaktiga" människorna skoningslöst ut. Bögar, enäggstvillingar, mongon och övriga utvecklingsstörda. Alla gick de samma grymma öde till mötes av en enda enkel anledning: De var inte perfekta, utifrån normen sett. Den norm som samhället, som i detta fall styrdes av Hitler, satt upp.
Då hette det massmord och tortyr. Idag är det plötsligt någonting folk anser borde vara en del av den offentliga vården. Vad är egentligen skillnaden? Att nutidens missfoster inte syns? Att de raderas ut redan innan de fått en chans, så det blir lättare att sopa allting under mattan, som om de aldrig ens existerat?
Vad rättfärdigar att idag, ca 70 år senare, begå massmord på samma grunder bara för att offren inte syns för allmänhenten?
Och vad hände egentligen med moralen?
Nuförtiden erbjuder dagens teknik en uppsjö av valmöjligheter gällande graviditet och eventuellt barnafödande. För det räcker inte bara med att antingen vilja ha barn eller ej. Nej, man skall nödvändigtvis ta reda på att det är ett vackert, friskt och perfekt barn också. Ingenting annat duger i dagens samhälle, där man måste vara top of the top för att räknas.
Genom så kallat nupp-test http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1280033.ab kan man få en halvosäker diagnos, och skall utifrån detta ta ställning till om man vill låta sitt eventuellt felaktiga barn leva, eller om man väljer att döda det. Visserligen skall man efter nupp-testet erbjudas fostervattensprov, men redan där ökar risken för missfall markant, så då kan man väl lika gärna göra abort på en gång, för att förebygga problemen så att säga.
Karin Nilsson anser att det bör vara en självklarhet att alla gravida kvinnor erbjuds ett nupp-test. Detta får mig att undra vad Karin själv hade gjort om det visat sig att hennes Matilda hade haft tendenser till kromosomrubbning när hon låg i magen? Skulle abort genast varit en självklarhet? Skulle det svåraste beslutet en kvinna någonsin kan ställas inför plötsligt bli lätt? Bara för att fostret i fråga råkar riskera att inte bli perfekt, enligt normen för vad som är en perfekt människa?
I mina öron låter detta kusligt bekant. Jag har för mig att en man vid namn Adolf Hitler resonerade likadant kring 1940. Då raderades de "felaktiga" människorna skoningslöst ut. Bögar, enäggstvillingar, mongon och övriga utvecklingsstörda. Alla gick de samma grymma öde till mötes av en enda enkel anledning: De var inte perfekta, utifrån normen sett. Den norm som samhället, som i detta fall styrdes av Hitler, satt upp.
Då hette det massmord och tortyr. Idag är det plötsligt någonting folk anser borde vara en del av den offentliga vården. Vad är egentligen skillnaden? Att nutidens missfoster inte syns? Att de raderas ut redan innan de fått en chans, så det blir lättare att sopa allting under mattan, som om de aldrig ens existerat?
Vad rättfärdigar att idag, ca 70 år senare, begå massmord på samma grunder bara för att offren inte syns för allmänhenten?
Och vad hände egentligen med moralen?
Kommentarer
Trackback