Blind och döv?
Efter bara några dagar hade hon lärt sig många saker om människorna här. De hade nämligen en hel del gemensamma nämnare, mer eller mindre irriterande.
Till att börja med var de alla helt övertygade om att hon var både blind och döv, vilket hon började önska vore sant. Detta tog sig ut i form av hysteriska viftanden, skrik, tjoanden och den lustiga lilla företeelsen att jagandes följa efter henne trots att hon redan talat om att hon var upptagen, men på väg. Som om det inte vore nog verkade heller ingen höra vad hon sa, eller uppfatta hennes "jag är på väg"-vinkningar.
Stressad slår hon sig ner och då kommer han. Han som skulle förändra hennes liv. Inte radikalt, men litegrann. Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet, men hon låter honom hållas. Hon behöver en re-bound.
Han ler mot henne, en kort stund. Sen är det dags att bege sig upp till stressen igen. Stressen och skriken.