blindo

En stol, en dator, ett pyttelitet bord, en tv och en loftsäng. Det är allt. I övrigt fylls mitt temporära hem för tillfället av flyttkartonger, flyttkartonger, målarsaker och en och annan svart sopsäck. Onekligen mysigt, inte sant?
Jag som lovade mig själv att inte blogga. Det är idiotiskt. Slöseri med energi och ord.
Egentligen.
Tids nog skall orden spridas ändå, sanningen skall fram. Men inte här. Inte så simpelt. Jag gör det inte tillräckligt bra, och därför borde jag istället ägna mig åt det jag gör bäst. Så småningom får ni kanske se. Om jag lyckas.

Just nu orkar jag dock inte tänka så långt. En blaskig Mohito och en i det närmaste gudomlig Piña Colada har sagt sitt, och jag har en säng ovanför mitt huvud som väntar. Men trots att jag klev upp vid 7 imorse kan jag inte förmå mig att bli trött. Så jag bara sitter här och tvingar fram skit.

Just det. Jag skulle ju söka jobb.
Jag föddes inte med sångröst, så jag kan inte söka till idol.
Jag föddes inte med anorektiska gener, så Top Model är ingenting för mig.
Jag är inte bonde och inte ensam mamma, så inte heller där får jag utrymme.
Jag har alltid velat kunna dansa, men än så länge känns "So you think you can dance" vääldigt avlägset...
Jag är inget fetto, så jag är varken välkommen på Tjockholmen eller till Anna Skipper.
Jag kan inte heller laga mat, är inte händig. Kan inte operera djur eller människor, knulla i TV eller skämta om Agneta Sjödins könshår i "Parlamentet".
Som det ser ut nu verkar det ju inte finnas någonting jag kan söka, så man undrar ju vad som återstår för att få lite uppmärksamhet och ytlig bekräftelse nuförtiden.
Nej, jag får väl helt enkelt ta och skriva en bok istället.
Och sen bums i säng.